Äntligen kom då den dagen jag längtat så mycket efter. Ja faktiskt sisådär 50 års väntan drygt. Som barn tjatade jag nog hål i huvudet på mina stackars föräldrar. På varje önskelista stod det ”Egen hund” längst upp. Åren gick och livet rullar ju på. Någon hund fanns det inte utrymme för i det livspusslet. Vi pratade om det men kom inte till skott. Långa arbetsdagar gjorde det omöjligt att ha hund på så vis som jag ville vara hundägare. Hunddagis var inget alternativ jag kände för. Så vid något tillfälle efter en kurs där vi skulle rita vad som var viktigt för oss så ritade jag bl.a in en hund och insåg att nä nu är det dax. Nu bestämmer jag mig. Jag ska ha en hund. Jag har en ny tjänst på Kry som sjukvårdsrådgivare och arbetar hemifrån. Nu är det ju fullt möjligt att förverkliga denna dröm. Vi hittade en jättefin uppfödare, Marita som har svarta och bruna storpudlar och med mycket lång erfarenhet och stort engagemang i sitt avelsarbete. Nu fanns det en väntelista för valpar men Marita hade just parat en tik och beroende på hur många valpar det blev så kanske vi kunde få köpa en. Den första december fick Sansa 12 valpar. Det är extremt många. Det innebar dock att vi kunde få en av dessa. Så äntligen en egen hund.
Pimpim
